Besök hos valparna

Idag fick valparna fint besök. Theo ville gärna träffa dem och han blev väl mottagen. Men vi tyckte att det var bäst att han behöll både vantar och skor på.

Men man blir ju lite klumpig då... så man åker på ändan ibland.

Det är lika bra att gå på alla fyra för då kommer jag ju närmare valparna. Riktiga kompisar!

Hundliv i köket

Nu har äntligen julhelgen infunnit sig och det finns mer tid till att umgås. Valparna bor i köket men även det är litet tycker de ibland. Då får de komma ut i resten av nedervåningen och rusha med de nadra hundarna. Lucas var mycket skeptisk till en början men också nyfiken, och nu är det bara Max som inte är intresserad av de små sötnosarna.

Han är väldigt fundersam på vad Tobbe har hittat på... ska du hålla på med de där krypen länge??

Vi försökte att få med alla hundar på ett kort men det är inte lätt, men här är vi ju någorlunda samlade. I helgen hoppas jag att kylan ger med sig så att valparna får komma ut. Vi har haft 25-32 minusgrader så det har inte varit lämpligt väder för dem.

Vi tränar också ljud inför nyårsnatten, så just nu smattrar fyrverkerierna över våra huvuden och hundarna sover gott. På samma cd finns också åskljud, och det känns lite konstigt att sitta här på juldagen och höra åskan gå och regnet vräker ned...

Ha en fortsatt trevlig helg!

Valparna 4 veckor

Ja tiden går fort när man har roligt... och det börjar valparna ha nu. De busar med strumpor...

som jag köpt billigt och fyllt med tidningspapper. Billiga leksaker! Och så slipper jag bli biten i tårna. Det kliar ordentligt i munnen så det är bra att de kan bita i lite olika prylar.

De försöker också bita i varandra och det ser så kul ut när de ställer upp i en fight.

Mjuka leksaker är det som gäller än så länge.

De har fått större yta att röra sig på nu och snart ska de in i köket. Lagom till julmaten är det full fart där inne!

Nu är registreringspapperen inskickade och namnen bestämda. Jag tog namn från den nordiska gudasagan:

Livfulla Hild

Kloka Snotra

Vackra Freja

Bedårande Saga

Trogna Sigyn

Så får vi se vem som är vem så småningom.

2a Advent

Det har varit kallt nu några dagar och rimfrosten sitter fint på alla växter. Hundarna bryr sig nog inte om det utan rusar mest runt och jagar varandra. Så det blir till att stoppa upp dem föratt kunna ta ett kort.

Vilma och valparna mår bra. De har öppnat ögonen och börjar stulta runt på alla fyra små ben. Jag ska lägga in fler 3veckorskort på dem i galleriet nu.

Småflickorna är 1 vecka

Tiden går fort och nu är valparna över 1 vecka. De växer och frodas och jag vägde dem i kväll. Tre av dem väger över 1 kg och för de andra två fattas inte många gram.

Jag har målat dem på olika ställen på kroppen för att hålla ordning på dem för det är inte lätt att se någon skillnad. Men det kommer nog med tiden.

Vilma ligger gärna inne hos dem men hon går också gärna ut på små promenader för att lufta sig. Vi planerar för fullt hur vi ska utvidga valplådan för det behövs nu.

Bilder på småttingarna

Nu fick jag till inläggning av bilder igen... tar man 1 bild i taget så fungerar det.
Valparna äter och sover och växer. Några av dem väger snart 1 kg, helt otoligt vilken fart det är på tillväxten. Och imorgon är de ju 1 vecka.

En liten stilstudie på en trind valpmage.

Vilma har det inte lätt för i valplådan är det varmt och hon gillar att ligga kallt. Så när de är nöjda lägger hon sig gärna vid sidan av lådan.

Vilmas valpar har kommit

Vilma fick sina valpar den 15 november. På morgonen kom det 4 svarta flickor och det gick fort och lätt. Jag trodde det var klart men märkte på Vilma att något var på tok. Hon fortsatte att flämta och snurra runt.

Jag provade att springa med henne för att få fart på värkar men det hjälpte inte. Så svåger ställde upp och skjutsade mig, Vilma och valparna till Hammerdal och veterinären. Hon kunde inte fastställa om det fanns någon valp kvar eller inte så det var bara att åka vidare mot Östersund. Där på Ejra djurklinik såg de på röntgen att det fanns en valp kvar i livmodern.

Så det blev till att springa fler varv runt huset och dropp sattes in. Men förgäves, valpen ville inte röra på sig. Efter 11 timmar efter att första valpen kommit togs beslutet att göra snitt, och vi väntade... och så kom då flicka nr 5! Och hon var livs levande och en pigg tjej, helt otroligt. Alla var övertygade om att det var en död valp som skulle plockas ut, men icke!

Vilma piggade på sig och vi fick åka hem och direkt hemma tog hon hand om valparna i lådan. Så jag hoppas att det fortsätter på det här viset, valparna äter och sover.

Tyvärr fungerar inte det att lägga in bilder, jag har inte haft tid att undersöka varför så jag kommer att lägga bilderna i ett album i galleriet istället.

Jag testar

Jag har haft problem med att göra inlägg här så nu testar jag att bara skriva och inte lägga in bilder.

Vi väntar och väntar på valparna här. Vilma blir tjockare och tjockare, hon ser så kul ut. Speciellt uppifrån...
Snön har kommit nu så nu ser man alla rådjursspår, och det gör hundarna också. Lucas är väldigt intresserad och drar gärna en sväng om det går.
Slut på testet...

Vilma

Vilma har nu kommit 6 1/2 vecka i sin dräktighet och nu kan vi börja tro på att det blir valpar om några veckor. Hon är tydligt tjock om magen och har blivit klumpigare i sina rörelser.

Och helst skulle hon vilja äta hela tiden...

Det är dags att börja göra iordning en valplåda antar jag och kolla avmaskningsmedel och ... ja tiden rullar på sååå fort.

Busy day

I morse jobbade jag hårt för att få ett urinprov från Lucas... inte lätt ska jag säga. Han skvätte än här, än där och inte mycket kom i burken. Men jag hoppades att den lilla skvätten skulle räcka.

Varför behövde jag då detta? Jo han dricker så mycket och är så gnällig, så jag ville kolla om det visade på några konstigheter. Men det jag inte visste var att veterinären inte hade lördagsöppet. Så snopet! Där stod jag med burken som jag slitit för och nästan förfrusit fingrarna för.
Det blir till att göra om det en vardag...

Men nu ska vi ut och leta viltklövar, för jag la ett spår för en timme sedan så Lucas, Vilma och jag ska ut och snusa i marken.

Skärpning utlovas...!

På den här sidan behövs det verkligen uppdateras och det ska jag göra nu! I början av oktober åkte sonen och jag till Sundsvall och utställning med Max och YoYo.

Grupp 1, dit YoYo hör, visades på lördagen och domare var Rita Kadike-Skadina. En dam som gillade honom trots att han nästan la sig när hon kom fram. Han skärpte till sig och visade upp sig riktigt bra. Hon tyckte att han var av utmärkt typ och kritiken var bra. Han fick sitt första ck och fick därmed tävla i BHklass (bästa hane betyder det...). Där blev han slagen av en snygging från Finland men vi var jätteglada över 2aplatsen. R-cacibrosetten knep han också. Jättekul!

På söndagen var det terrierdags. Jag hade fått den äran att ställa Max och han skötte sig alldeles utmärkt i ringen. Domare var Vigdis Nymark och hon tyckte att han hade lite stora ögon... men i övrigt fick han bra kritik och fick 1a. I konkurrensklassen placerades han 4a och det var bara 1an som fick ck. Så jag gjorde inte bort mig när jag premiärvisade Max.

I övrigt så var det sista turen med husbilen för i år och som tur var fungerade värmen bra i det ruggiga vädret.

Nu har det gått 5 veckor sedan Vilma blev parad, och än går det inte att säga om det blir valpar eller inte. Hon är ju alltid lite smårultig. ( bilden är från i somras) Men jag hoppas att magen börjar växa nu...

VERA hos sin nya familj

Vera har ju flyttat och bor nu i Backe med nya kompisar. En av kompisarna, katten Siri, är lite avvaktande till Vera och försvinner ibland några dagar så hon var inte hemma när kortet togs.

Men nu efter en månad så har både Vera och familjen vant sig vid varandra och allt fungerar bra. Det är toppenhärligt!!

Vera har flyttat

Vera flyttade för några veckor sedan på prov till Backe. Där bor min bror, svägerska och deras 3 barn. Bror var väl inte så sugen på hund men min hundrädda svägerska ville gärna att Vera skulle komma dit. Vera är hon nämligen inte rädd för.

Och igår bestämdes det att hon ska bo där. För allt fungerar bra, Vera får all uppmärksamhet och tycker nog att livet är ganska skönt. Hon får knäckebröd av bror, hon promenerar med både Magnus och svägerskan, hon blir borstad av Malin och Mattias ska börja träna små tricks med henne. Så vad mer kan man begära...


Det bästa för mig är ju att jag kan åka och träffa henne hur ofta jag vill.

Min hundrädda svägerska har blivit mindre hundrädd också för igår sprang det 4 hundar runt omkring henne och trots det klarade hon av att servera kaffe ;))

På spåret

Vihar provat viltspår i helgen och båda gångerna var det Vilma som var stjärnan. Hon var noggrann, följde spåret och fann rådjursklöven. Och sedan bar hon hem den.

Lucas fixade spåret med glans andra dagen. Vi får lägga längre spår nästa gång och så kan det ju få ligga längre tid också.

Klöven var lite läskig och han både ville och inte ville hålla fast den i munnen. Det blev mycket lek...

Men han tyckte nog att det var kul för efter vi fikat och skulle åka hem så sprang han tillbaka till platsen där klöven låg tidigare. Han trodde nog att den fanns kvar...

Max och YoYo var sååå okoncentrerade när de gick spåret, kissade och nosade överallt. Men på agilityplan fungerade det mycket bättre.

Full fart framåt!!

Hösten närmar sig

Häromdagen hade vi en otrolig hagelskur och YoYo och jag var ute. Vi hade inte långt hem men trots det blev vi sååå blöta. YoYo kurade ihop sig i soffan när vi kom in.

Jag lekte med kameran en dag och då blev korten så här. Ljusa och diffusa.

Ser ni min medhjälpare i trädgården? Han flyttar plant tror jag. Eller gömmer han sig för att inte få mer jobb?

Vilma hon ligger mest och vilar sig.

Tänk att kunna läsa de tankarna...

Men hon kom fort upp på benen när de skulle leta godis i gräsmattan.

Lucas smög i väg och uträttade ett behov...

En bildörr slår igen och då blir det full fart på de fyrbenta. YoYo är alltid först.

Sedan kom Lucas flygande.

Språngmarschen slutade här, i hundgården.

YoYo höftledsröntgad

Jag fick brev från SKK idag som talade om att YOYos HDstatus är finfin! Han hade HD A.
Berger har inte så stora problem med höfter men det är ändå härligt att ha fått det bekräftat. Vi kollade också om rabiesvaccinet var ok och det var också positivt så nu är det bara att ge sig ut i stora världen...

Förresten så kan han stänga lådor nu också och så håller jag på att lära honom att baka.

Glädje i Svenstavik

Så här glatt var det på campingen utanför hundutställningen i Svenstavik i lördags. Det skålades i allt tillgängligt. Anledningen var

...dessa rosetter. Ckn, cert, Rcacib och BIM. Birgittas hundar skrällde ordentligt. Och det var jättekul att vara ringsekreterare och få dela ut dessa rosetter till den glada ägaren.

Hundarna som var orsaken till allt var ordentligt trötta på kvällen och sussade välförtjänt.

Jag jobbade båda dagarna och ställde alltså inte någon hund. Och det var himla kul att jobba och härligt avslappnat på kvällen.

I choweringen var det 3 norska chow chow och det var Pei Fang Chanel no 5 som blev BIR. Jag träffade också Busk Hus Kwando (bror till Kaiser som vi provade att para Vera med) och det var en snygg kille.

Till helgen är det utställning i Askersund och jag åker dit med Vera och Vilma. Utan några större förhoppningar för det kommer nog många snygga hundar dit.

Inga valpar för Vera

Vi fick tråkiga nyheter i måndags när vi undersökte Vera. Hon har vaginalt septum, alltså en sträng eller vägg, kan man också säga, som delar slidan i två. Det kan vara tunnt som en sytråd, men tyvärr var Veras septa mycket tjock.

Nu förstår man varför hon inte gillat att göra utstryk eller andra undersökningar, det har gjort alldeles för ont. Så hon ska slippa fler undersökningar för jag har bestämt att inte para henne. Det finns ingen vetenskaplig undersökning om detta är ärftligt men många anser att det är så och jag vill inte föra den missbildningen vidare.

Så det känns trist att det blev så här för Vera är en härlig chowe även om hon inte är den vackraste...

Söndagsmorgon

I morse vaknade vi av ljudet av väldigt ivriga tassar emot ett parkettgolv. Och detta var synen som mötte mig... YoYo hade hittat garnförrådet, igen...

Hundarna hade riktigt kul och Lucas var intrasslad i garnet. Snart är mitt garnförråd slut.

Nybadade

Hundarna är nybadade och fina, så jag passade på att ta kort på dem. Vera poserar glatt, men Vilma hann rymma på husbilssemester innan kameran kom fram.

Lucas ställer också upp sig för en godbit.

Vera

Igår badade jag Vera och det märktes att hon gillade all uppmärksamhet hon fick. Först bad med gnuggning, torkning med handduk, springa lite ute och lufta sig, torkning med fön... mmm

... det gillar hon, och borstning naturligtvis.

Därefter skulle hon fotograferas för bilden på hemsidan är gammal. Men det blev inga bra bilder för klockan hade blivit för mycket och det blev halvmörkt ute. Jag tänkte att jag skulle ta bilder idag men efter promenaden var hon alldeles blöt så vi väntar till ett bättre tillfälle.

Men ni ser på bilden att hon tycker om att bli omskött!

Aktiva dagar

YoYo och jag har varit på agilityläger på HUNDraelvan. Det var 2 varma dagar så både hundar och förare blev svettiga och trötta. Vi var 8 deltagare med olika hundraser och med olika mycket erfarenhet av att ta sig över hinder... Flisan, en Dansk-Svensk Gårdshund klarade bommen galant.

Kompis, en Koikerhondje, hoppade hinder lätt som en plätt.

Snygg stilstudie av Alaja, ännu en koikerhondje.

YoYo då, vad gjorde han? Ja till slut ville även han prova den nya tunneln.

...

och vips var han ute.
Men han var ganska seg under de här dagarna och jag tror inte det bara var värmen utan han måste också hålla reda på de andra hundarna och det tog på krafterna. De psykiska krafterna alltså, för alla hundar höll sig för sig själva och tränade bara med sin förare. Och de skötte sig toppen, både hundar och förare!

Nu har vi fått en massa tips så nu är det bara till att fortsätta träna på hemmaplan.

Efter att vi stuvat om i husbilen, fyllt på med mat och några fler hundar så åkte vi till Gällivare. Det är ca. 65 mil så sonen och jag turades om vid ratten.

Men väl där fick vi vara med om en trevlig utställning mitt i stan. Solen sken och det gjorde även Agneta och Kira som den här dagen tog sitt 3e cert och blev CHAMPION.

Grattis!!

Max var med som sällskap och vilade vid husses fötter.

YoYo då? Segheten från dagarna innan och från resan hade inte riktigt släppt, så han var inte på topp. Men har fick en 1a och det var huvudsaken.

Lucas var också med och han fick träffa en chowetik som han gärna busade med. Hemresan blev varm... men vi stannade ofta och de fick både bada och springa i grusgrop. Men inte samtidigt...

Så nu väntar handlerkursen där vi ska få fler tips på hur vi blir snyggare!!